Efter 40 minuter i kö utanför så kom vi äntligen in till våra platser, näst längst bak vilket faktiskt var fantastiskt bra, man såg skit bra! Vi satt nästa precis bredvid filmkameran.

Och det var så bra! Peter Lemarcs musik är ju helt fantastisk, men det var så mycket humor också. De pratade om roliga saker, men även var Peter så kul med att han inte tyckte det var spontant med tvinspelning, för att de fick resa sig upp, när de skulle spela upp en låt, ,men sedan så fick de sätta sig igen eftersom de skulle sätta fram instrumenten, vilket var så jävla kul. Niklas Strömstedt och Peter hade så bra kemi också, de hade jättekul ihop, vilket gör av vi hade ännu roligare.

Sedan kom vi ut från Maxim, lyckliga och fulla på adrenalin gick vi mot tunnelbanan igen. Denna bild tog jag i den runda parken bredvid Maxim. Anki ville såklart vara med och leka spöke

Mysigt att åka tunnelbana faktiskt även om både jag och Anki är as nervösa över att komma bort oss, så mamma skulle sköta den biten med att hitta på tunnelbanan, men mamma höll på att få oss helt galet så Anki och jag tog över, vilket vi retade mamma för länge!

Sedan gick vi de sista hundra meterna genom våra lite halv läskiga tunnlar, sjungande på Monica Setterlunds Sakta vi går genom stan, Så oss vågade ingen ge oss på! När vi väl kom till hotelrummet åt vi lite ost och kex innan vi gick utmattade och SOV!

Vi vaknade runt 7, duschade och gick ner för lite frukost, innan vi packade och begav oss mot stan.

Tunnelbanedags!

Sedan avslutade vi hela resan med en, för mig, ost och skinkpaj innan vi satte oss i bilen och åkte hem.

Den här resan har varit så jävla kul! Jag har haft så mycket roliga stunder med mamma och Anki, Peter var helt fantastisk och bara så skönt att få åka bort, om det så bara är för ett dygn. Sedan var det såklart ett plus att titta på schemat ibland och se vad mina klasskamrater hade för lektioner medans jag roade mig i storstan